Reglerna om fel i fastighet finns i jordabalken 4 kap. 19 § på lagen.nu. En fastighet anses felaktig om den inte stämmer överens med vad som följer av köpekontraktet, om den avviker från vad säljaren har utlovat, eller om den avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta vid köpet. Det sista kallas för fel i abstrakt mening och är den vanligaste grunden i tvister om dolda fel.
För att ett fel ska räknas som dolt krävs i korthet att tre villkor är uppfyllda: felet fanns redan när köpet genomfördes, det gick inte att upptäcka vid en noggrann undersökning av fastigheten, och köparen kunde inte heller räkna med felet med hänsyn till husets ålder, pris, byggnadssätt och allmänna skick. Ett 1950-talshus förväntas till exempel ha visst slitage som inte utgör ett fel, medan samma brist i ett nybyggt hus kan vara ett tydligt dolt fel.
Köparen har en långtgående undersökningsplikt. Det som en noggrann köpare – ofta med hjälp av en besiktningsman – borde ha upptäckt, kan köparen inte senare göra gällande som fel. Har det funnits varningstecken, som fuktfläckar, lukt, sprickor eller anmärkningar i besiktningsprotokollet, kan undersökningsplikten utvidgas och köparen förväntas då undersöka vidare.
Säljaren har ingen allmän upplysningsplikt enligt jordabalken, men lämnar säljaren felaktiga uppgifter eller förtiger kända fel kan säljaren bli ansvarig ändå – även om huset sålts med en friskrivningsklausul. Säljarens ansvar för dolda fel gäller i tio år från tillträdet, och köparen måste reklamera inom skälig tid efter att felet märkts eller borde ha märkts.
Konsumentverket beskriver också vad som kan vara ett dolt fel i hus och vad du som köpare behöver tänka på. Vägledningen är allmän; köpeavtalet, besiktningen och omständigheterna i just ditt köp avgör hur ett krav ska bedömas.